Ännu en dag, och av en händelse, ännu ett inlägg. Man ska ju smida när järnet är varmt och då gäller det ju att hålla järnet varmt. Ja eller något sådant, inte så noga alltid hur man tänker. blev inget gym idag, men det blir ett varv imorgon, dels på grund av att jag inte har nån o gymma med men mest pga olust och träningsverk.

Projektet går frammåt, nu börjar det ta form där någonstans vid horisonten. Projektledaren valdes med bravur, men givet de "tävlande" så var ju det givet. Hade jag inget mer att skiva om?

måste jag väl nästan ha haft, hittills har ju frampackandet av dator tagit nästan lika mycket av min dyrbara tid som själva skrivandet. Här köper jag med förhoppning viss tid, jävla fulstil, jag vet det.

Ska man anfalla med då? Tomas Quick? fotbolls-tröjjor? Triathlon? det hjälpte mig igenom en söndag ensam och jävlig, men nu känns det inte riktigt som att det kommer att få poletten att trilla hela vägen ner. Nu kom det en liten paus förbi, det hjälper också tidsration. Nu känns det som att ni anfallt i minuter utan anledning, men så är inte fallet, tror jag. Jag försöker ju hålla igång nån aktivitet, då behövs kanska alla inlägg inte bara dom med min inspirerade passion. Just nu skulle den nog handla uteslutande om Anna, och även om jag kan vältra mig i det ämnet varje vaken stund, så kanske det inte är så intressant för er.

Nu brukar vi kanske lite allvar, och med risk att bli djup eller grund, och kommer till ett konstaterande. Folk ska inte gömma sig för det som gör dom till människor, med det menar jag att det finns aspekter hos oss människor som kanske inte är så åtråvärda, men det är enda en aspekt vi måste omfammna. Vi måste väga satsa för att kunna vinna, och vi måste inse att vi ör kassa på att vårda våra känslor, det jobbet måste man våga delegera till någon annnan, annars dör själen. Vi har också ett ansvar gentemoot varandra, om någon ger dig ditt hjärta så mste du vårda det ömt, om någon vill ge dig sitt hjärta så måste du också göra ett val, den personen vill få hjärtat omtyckt, inte bortryckt....men främst, våga satsa, göm dig inte, solen lyser inte i några av dina hörn....

sådärja, nu orkar varken batteriet i datorn eller jag skriva mer...

så jag ger mig, hon har fått mig, tack Lars, för den...

/Linus