Länge sedan sisst

Jo, nog var det ett tag sen, men oroa er inte, än så kryper inspirationen fram ibland. Det här inlägget kommer bli lite allmänt, sen kommer det stå saker om Anna, där finns det nämligen mycket inspiration. Tänkte anfalla med mina senaste iaktagelser och betänkligheter, dock blir det nog inte så bittert, för s mycket bitterhet har det inte funnits plats för nu på slutet, eller har omgivningen skärpt sig? självinsikt = obra.

Födelsedagen har ju firats sedan sisst med pompa, ståt och olidliga hattar. Modern hade en västfront och disskuterade livet och fick träffa Anna. Inga problem där faktiskt, inte för att det fanns någon risk för någonting sådant. Kompetenta gäster på kvällen såg till så att ingen tårta gick till spillo, inte någon öl heller för den delen :) pitchers höll måttet för en gångs skull, kanske har vi bara haft otur, vem vet, vem vet. SÖndagen efter bemärklese dagen så visade sig skarpa ålderstecken nästan omgående. Trötta tog vi oss till tacon och åt, det var lite starkt(åldern), sen anföll vi Ica ettan och skrattade åt en man med en hund, sen gick vi hem och...somnamde! 24 år gammal och redan inne på pensionär-vilan. Men det var iof rätt skönt, fast det säger jag nog inte högt.

förövrigt välkommna till Roman-bloggen.

Veckan har däremot varit lugn och fin, dock så var tisadagskvällen svår, en tom säng och ingen att snutta kudde med, stackars Tommy...Vart däremot väckt av århundradets mysmonster på onsdagsmorgonen, och inspirationen var ett faktum. Jag ville visa min uppskattning för väckningen och slängde ihop lite mat och vin tills Anna kom från jobbit och vi hade en så kallad mysig hemma-kväll. Och nu sitter jag här i skolan med mitt arbete och är trött och törstig, ska nog göra som Mårten och sova lite. =)

Ganska konstigt egentligen hur mcyket andra människor påverkar än, fastän man tror att man är glad, stark och cynisk. Har iof alltid kännt det med mina vänner men det blir inte riktigt lika starkt där. eller starkt, det blir inte lika kraftigt. Vänner saknar man när man inte har dom och man är glad när man är hos dom. När man har Anna hos sig då slår hjärtat, fantasin skenar och livet bara finns där runt omkring än, när hon inte är där då är allt liksom i bakgrunden. Sådant gör mig förvirrad, man tyckte allt var så fint innan, och fortfarande är det fint, men ändå anfallar livet så här mycket, jag menar, sådant här drar ju revor i en på nått sätt.

Poesi är att klä det man känner i beskivande ord, att klä orden man säger i medtagande rytmer och att leva dessa rytmer ivardagagen. För mig är Livet Poesi nu, det är skönt och fantasiskt.

får man vara så här glad utan o bittra? jag vet inte, ni får leva med mig helt enkelt även om jag blir löjlig, det verkar ju finnas risk för det...

Lite Tusse ska ni få iaf, för ikväll blir det kåren och öl, fantastiskt tycker jag, men vad tycker Percy NileGaard?

Ännu en dag, och av en händelse, ännu ett inlägg. Man ska ju smida när järnet är varmt och då gäller det ju att hålla järnet varmt. Ja eller något sådant, inte så noga alltid hur man tänker. blev inget gym idag, men det blir ett varv imorgon, dels på grund av att jag inte har nån o gymma med men mest pga olust och träningsverk.

Projektet går frammåt, nu börjar det ta form där någonstans vid horisonten. Projektledaren valdes med bravur, men givet de "tävlande" så var ju det givet. Hade jag inget mer att skiva om?

måste jag väl nästan ha haft, hittills har ju frampackandet av dator tagit nästan lika mycket av min dyrbara tid som själva skrivandet. Här köper jag med förhoppning viss tid, jävla fulstil, jag vet det.

Ska man anfalla med då? Tomas Quick? fotbolls-tröjjor? Triathlon? det hjälpte mig igenom en söndag ensam och jävlig, men nu känns det inte riktigt som att det kommer att få poletten att trilla hela vägen ner. Nu kom det en liten paus förbi, det hjälper också tidsration. Nu känns det som att ni anfallt i minuter utan anledning, men så är inte fallet, tror jag. Jag försöker ju hålla igång nån aktivitet, då behövs kanska alla inlägg inte bara dom med min inspirerade passion. Just nu skulle den nog handla uteslutande om Anna, och även om jag kan vältra mig i det ämnet varje vaken stund, så kanske det inte är så intressant för er.

Nu brukar vi kanske lite allvar, och med risk att bli djup eller grund, och kommer till ett konstaterande. Folk ska inte gömma sig för det som gör dom till människor, med det menar jag att det finns aspekter hos oss människor som kanske inte är så åtråvärda, men det är enda en aspekt vi måste omfammna. Vi måste väga satsa för att kunna vinna, och vi måste inse att vi ör kassa på att vårda våra känslor, det jobbet måste man våga delegera till någon annnan, annars dör själen. Vi har också ett ansvar gentemoot varandra, om någon ger dig ditt hjärta så mste du vårda det ömt, om någon vill ge dig sitt hjärta så måste du också göra ett val, den personen vill få hjärtat omtyckt, inte bortryckt....men främst, våga satsa, göm dig inte, solen lyser inte i några av dina hörn....

sådärja, nu orkar varken batteriet i datorn eller jag skriva mer...

så jag ger mig, hon har fått mig, tack Lars, för den...

/Linus

The first of the new that begins in the end

God afton, makaronerna kokar medans detta präntas, åtminstone så här långt. Vi ska kanske börja från början? Varför krånglet med en ny adress? och kommer denna att adressera samma typ av ämnen som den förra? Och vad händer i världen där tusse bor och tar för sig?

för den gamla refereras till: http://Lincarte.blogg.se

Jo det kan vara så att herr karlsson är ett nedrans mähä, och inte riktigt klarar av att veta hur han ska logga in på den gamla bloggen, varken användarnamn, e-mail eller lösenord, så tokigt kan det bli. så därför ett nytt anfall, ska försöka få folk att hitta hit och att rikta om eventuella länkar. Nu när jag är tillbaka på allmän begäran kanske allmänheten fylls med fördel om den har någon aning.

Självklart är det här nånting som liknar det förra, viss ilska ibland, viss Tuxma andra stunder och ibland rent och ramt sladder och slask. Håll till godo, och led ordet är som vanligt. Om du tar illa upp är det din ensak, jag ansvarar inte för stötande material, kommer inte att sikta på nån tror jag, men man vet aldrig. Go with the flow så löser sig allt.

I Världen där tusse härskar(?), finns och avgudas(?), lever... så har det hänt en hel del sedan sist, och det händer fortfarande saker, faktiskt. Han har sedan det senaste anfallet i den gamla bloggen spenderat en vår med träning, en sommar i skutan, en nollning som fadder, en höst som aktiv student, blivit hopplöst förälskad, fått svar på dessa känslor och mår nu sjukt bra tillsammans med underbara Anna.

Anfaller projektkursen nu under våren och hoppas på att allt ska gå fint där, funderar också på att sätta tentan i ingenjörs-ettan på plats och få det ur världen samt redovisa datakom-labbarna, ska också försöka spara ihop lite kapital och skaffa mig ett sommar-gig som hjälper mig på en utlands-resa i början av hösten.
Träning har också blivit rutin, vilket känns skönt och påbörjades innan jul med springningen. Nu har det inte blivit jätte mycket springa men jag siktar på 1-2 ggr i veckan nu när jag fått rutin på skola, sömn och liv i allmänhet. Nu tror jag att salladen är klar, och jag har hållt er från era förehavanden länge nog. Det är alltså dags för käk, sen blir det nog film, vilken får visa sig, det råder delade meningar om det.

Jag hoppas att min come-back blir lika grym som mitt förra varv, för det lever jag på fortfarande... haha, klart slut, varulvstjut

/Linus, tusse, tux